top of page

Acerca de

Vad är anime och manga?

Introduktion

Introduktion

Anime är en förkortning av ordet "animation". På japanska skriver man engelskans ord "animation" som アニメーション (animeeshon). Man har tagit de tre första tecknen "アニメ" vilket uttalas "anime", och det är därifrån ordet "anime" kommer.

När man säger anime i Europa och Amerika så menar man oftast animerade tv-serier som kommer från Japan.

Manga är det japanska ordet för tecknade serier som går i serietidningar. Manga är en massiv industri i Japan med över 47 miljoner svenska kronor i inkomst varje år. Det finns många mangaförlag som ger ut manga i Japan.

När man säger "manga" i Sverige, Europa och Amerika brukar man oftast mena de serierna som kommer från Japan. Men man kan även mena västerländska mangaserier. Då är de ofta inspirerade av de japanska serierna.

En manga görs oftast av en författare som både skriver storyn och ritar bilderna, men får hjälp av assistenter att göra serierna. De publiceras sen i tidningar eller på webben kaptielvis med cirka 15 sidor i veckan eller 30 sidor i månaden. Senare samlas kapitlen i volymer om cirka 5-10 kapitel per bok.

manga-vs-anime-tjej-kille.jpg

De allra flesta animes är baserade på en manga, en bok, ett spel eller är i vissa fall en originalstory. Animes görs ofta som en slags reklam för det andra mediet, men även för att göra titeln mer populär över huvud taget.

 

Många manga blir till anime om de blir populära. Om en manga säljer bra eller har en unik story blir de ofta sålda till företag som gör anime. Då är det ett stort team av animatörer som gör en anime baserad på mangan. Det finns även anime som är baserad på böcker, tv-spel eller som är original och inte baserade på något alls.

Koreanska serier kallas för Manwha och kinesiska serier kallas för Manhua. På internet släpps det numera ofta serier på koreanska appen Webtoon eller amerikanska hemsidan och appen Tapas som kan likna japanska manga.

Målgrupper inom anime och manga

Målgrupper inom anime och manga

Det anses vara väldigt viktigt att definiera en målgrupp för varje anime och manga i Japan. Här är lite om de olika indelningar som finns.

Shonen/shounen: Ordet betyder "kille". Shounen riktar sig mot killar 9-15 år och brukar handla om action och vänskap.

Shojo/shoujo: Som du ser på bilden från Pretty Cure till höger är shoujo glittriga och fina med stora ögon. De riktar sig ofta till tjejer mellan 9-15 år. "Shoujo" betyder tjej. Dessa historier handlar ofta om kärlek, vänskap och drama.

precure.jpg
mushishi.jpg

Josei: Ordet betyder kvinna. Dessa serier är mer riktade mot kvinnor över 15 år. De är ofta mer lugna och hanterar vuxna ämnen som jobblivet, kärlek och sex.

Seinen: Ordet betyder man. Dessa serier kan ha en del action i sig, men ofta med mindre magi involverat än shounen. Dessa serier är riktade mot vuxna män. Se Mushishi till vänster.

Seijin och Redisu: För vuxna män och kvinnor, ofta med erotiskt innehåll.

Kodomo: Historier för barn.

Hentai: En porrgenre. Både manga och anime finns som är hentai.

Ecchi: Ordet betyder "pervigt".

Vad är skillnaden mellan anime och manga?

Skillnaden mellan anime och manga

Många har svårt att se skillnad på vad som är en bild från en anime och från en manga. Mitt tips är att titta på hur de är färglagda: är de svartvita kan du vara säker på att det är en bild från en manga. Har de färg men fina tonade skuggor? Förmodligen en manga. Men är det istället hårda skuggor är det förmodligen en bild från en anime.

 

I exemplet nedan ser vi Tanjiro från Demon Slayer där bilden till vänster är från mangan och bilden till höger är från animen. Se hur skuggorna på hans ryggsäck är tonade, och även om han har en hård skugga i ansiktet är det inte samma på hans händer. Han har också bara svaga skuggor på sina kläder.

Till höger ser vi skuggor som har skarpa kanter, och skuggorna är helt enfärgade. Det finns inga toner i färgerna. Detta kallas för "cel shading".

demon slayer manga anime.jpg

Det som bestämmer en mangas målgrupp är vilken tidning de går i. Varje tidning har sin egen inriktning eller målgrupp, och alla manga som går i den tidningen blir automatiskt för den målgruppen. För originalanime eller webbserier kan det vara lite mer odefinerat.

Tänk på! Man kan inte "rita en anime bild" eftersom anime syftar på animationen. Tänk på att när du ritar en bild inspirerad av japanska serier eller anime, så ritar du alltid en mangabild. För att göra en "animebild" måste du göra en animation av det.

berserk.jpg

En anime går på TV i Japan eller en streamingtjänst, eller kommer som film på bio. Det finns också anime som släpps direkt på DVD eller kommer tillsammans med en manga. Då kallas de för "OVA" för Original Video Anime.

De anime som sänds på TV - vilket är det vanligaste - sänds på kvällen (de mest populära och familjevänliga) eller natten. Senare släpps de på DVD och Blu-ray så att vem som helst kan köpa dem efter att de gått på TV.

Det brukar komma en episod per anime varje vecka. En anime brukar bli 12 eller 13 episoder om de är en säsong, eller 24 eller 26 episoder om de är två säsonger. Vissa anime räknas 24/26 episoder som en säsong. Men 12/13 episoder är ett kvartalsår, och 24/26 episoder är ett halvår. Olika animeserier brukar börja ungefär samtidigt på året. Man delar in starterna i vår, sommar, höst och vinter. En anime kan alltså börja på höstsäsongen och bara gå en säsong, eller två säsonger till vintern. Det är mer och mer ovanligt att animes blir över 52 episoder (ett år) långa men det händer.

En episod av en anime är cirka 20 minuter lång. De flesta animes har ett intro och ett outro, ofta fint animerade med en bra låt. När de går på TV är det ofta reklam precis efter introt, i mitten av episoden, och innan eller efter outrot. Allra sist i en anime visar de en förhandstitt på nästa veckas episod.

Idag är det många som ser på anime genom streamingtjänster så som Crunchyroll, Netflix eller Wakanim

Anime kommer ofta ut i Japan först, och senare släpps de på DVD/blu-ray eller streamingtjänster utanför Japan. Men numera finns det också en hel del streamingtjänster som släpper animeepisoder samtidigt i hela världen.

tv anime.png

Manga är serier (som i serietidningar), och släpps ofta i tjocka mangatidningar först i Japan. Ett kapitel kommer ut per månad eller vecka och ett kapitel är mellan 15-30 sidor. Det finns såklart undantag där vissa tidningar kommer varannan månad eller en gång i kvartalet. I en tidning går cirka 20 olika serier samtidigt.

Dessa mangatidningar är "köp, läs och släng". De kostar cirka 30-50 kr för en tidning på över 300 sidor. Därför är det en hel del reklam i tidningarna, så de kan vara så billiga. Dessutom är det tryckt på billigt och fult papper, och trycket i sig är inte så bra gjort. Allt för att man ska kunna få sin manga att läsa så snabbt som möjligt och så billigt som möjligt.

Det finns mangatidningar i USA, Frankrike, Tyskland och Italien också, med flera. Då går de japanska serierna översatta till ett annat språk. Dessa tidningar är ofta inte lika tjocka som de japanska.

manga magazine.png

Bild ovan: Mangamagasin, tidningar med ca 20 olika serietitlar, med ett kapitel av varje serie i varje nummer. Ett nummer av en tidning kommer ut i månaden eller veckan. Det finns cirka 150 olika mangatidningar och fler på webben.

Senare kommer serierna ut i sina egna böcker där bara den serien kan läsas. En mangabok i Japan kostar cirka 40-100 kr. De är på cirka 230 sidor (alltså cirka 6-10 kapitel i en bok). Dessa manga är de man samlar på och ställer i bokhyllan. Det är också bra om man inte läst alla kapitlen av en serie innan man börjar läsa en tidning.

Den längsta mangan någonsin heter Dokaben och är 205 volymer lång. Den gick veckovis i tidningen Shonen Jump från 1972 till 2018 (källa).

Idag kan man köpa mangavolymer online också som e-bok, på bland annat Amazon, Bookwalker och mer.

manga book.jpg

Hur blir en manga till?

Hur blir en manga till?

Till skillnad från amerikanska serier görs manga oftast av en eller två personer. Denna person hittar på en idé och ritar upp sin idé och visar för ett förlag i Japan som ger ut manga. En redaktör tittar på då personens manga och ger feedback. Ofta får de göra om mycket i mangan för att den ska passa en tidnings målgrupp och genre. Ofta får man göra om sin serie många gånger och även byta story helt för att redaktören ska bli nöjd. Detta är ett test som redaktörer i Japan gör för att se om personen är redo att följa feedback och göra om.

Det är väldigt svårt att bli mangatecknare även i Japan. Det är också väldigt dåligt lön. Få mangatecknare kan leva på att bara vara mangatecknare. Och det tar lång tid, ibland år, innan man kan få en manga publicerad.

När man väl fått sin serie godkänd av redaktören börjar man rita till deras tidning. Men en person kan inte rita 30 sidor på 30 dagar helt själv. Därför har mangatecknare ofta ett par assistenter som hjälper dem. Dessa assistenter får lön, ofta ganska dålig, och de får inget tillerkännande som upphovsman till verket. Ofta är det mangatecknaren (kallad mangaka) som ritar karaktärerna, medan assistenterna gör sådant som tonraster, bakgrunder, rutor, text och linjer.

mangaka.png

När allt är klart lämnas den in till redaktören som skickar vidare den till tryckeriet. Redaktören har mycket makt kring en mangakas manga. De kan sälja konceptet till animen utan godkännande från mangatecknaren. Det beror helt på vilket kontrakt mangatecknaren har gått med på tidigare. Ju fler år du har jobbat som mangatecknare desto mer makt har du över ditt eget verk.

manga supplies.jpg

Idag görs de flesta manga digitalt på datorn men det finns såklart de som fortfarande använder traditionellt material så som tusch på burk och g-pen-spetsar i hållare. Nedan ser du en bra video på hur mangatecknare använder doppenna och tusch.

Nedan ser du en video på hur de lägger de gråa tonerna som kallas "raster" eller "screen tones".

De flesta tecknar som sagt manga på datorn idag. Då använder de oftast ett program som heter Clip Studio Paint. Det är ett japanskt program från början men det finns på engelska också. I skrivande stund kostar den cirka 60 kr i månaden men det finns 3-6 månaders provtid också. Programmet har allt du behöver för att göra din egen manga. Den finns på både dator och iPad.

manga digital.jpg

De allra flesta som gör manga gör det oftast i denna ordning:

  1. Idé och karaktärsdesign

  2. Textmanus

  3. Bildmanus (neemu)

  4. Skiss på sidorna

  5. Tusch

  6. Raster (screen tones)

Se mer i boken Nosebleed Studio lär dig teckna manga: serieskapande för hur man gör mangaserier.

manga book open.jpg

En japansk manga läses på motsatt håll mot hur vi i Sverige oftast läser våra böcker. Det är för att japaner har alltid läst på "andra hållet". Deras skriftspråk är till stor del anpassad efter att läsas och skrivas uppifrån och ner, från höger till vänster. Numera kan de skriva både på det västerländska hållet ("vårt håll") alltså horisontellt och från vänster till höger, eller deras gamla sätt. Oftast är böcker skrivna på deras håll, men om det är en bok som innehåller mycket engelska (t.ex. en lärobok) är de ofta på det västerländska hållet.

japanska.jpg
hur man läser manga.png
Hur blir en anime till?

Hur blir en anime till?

En anime baseras oftast på en story som redan finns. Det kan vara en manga, en bok, ett spel eller annat. Vissa animes är dock original, alltså det är teamet bakom animen som gjort storyn.

En anime måste börja med att hitta pengar för att börja skapa animen. Det görs oftast genom sponsorer - alltså reklam. De måste också anställa rätt personal, boka röstskådespelare och mer.

När allt är fixat börjar de med att göra en storyboard. Här planerar de upp hur animeepisoderna ska se ut, scen för scen. Detta är så att alla som jobbar på animen ska veta hur varje scen ska se ut.

storyboard.jpg

Sedan tar animatörerna över. Det är många animatörer som jobbar på samma episod. De gör bildrutorna som är viktigast, till exempel första och sista bilden i en rörelse.

Detta kallas för "key animations" eller nyckelanimation. Det är de viktigaste bilderna.

Sedan tar andra tecknare över och ritar allt som ligger mellan nyckelanimationerna. Detta är lättare än att göra nyckelanimationerna och det är oftast de som är lite mer nya animatörer som gör det.

 

En anime rör sig med 12 eller 24 bildrutor per sekund.

Medan animatörerna animerar hela animen görs allt annat också samtidigt. Det betyder att röstskådespelarna spelar in sina röster, bakgrundsmusik skapas, samt ljudeffekter läggs in. 

seiyuu.jpg

När allt är klart och blandas ihop till en film, skickas animen till TV-bolaget.

Animatörer i Japan har tyvärr väldigt dåligt betalt. Det är många animatörer som knappt har råd att bo. Om du är vuxen och har lite pengar över, kom ihåg att alltid köpa anime och animeprylar, men fundera också på att donera till olika insamlingar för att göra det bättre för animatörer. Jag rekommenderar denna insamling som gjort ett hus där animatörer får bo gratis.

anime studio.jpg
Vad räknas som en manga?

Vad räknas som en manga?

one punch manga.jpg

En manga är en serie (som i serietidning). Men kan en enkel bild vara en manga? Tekniskt sett inte - manga betyder "serier" och jag skulle vilja påstå att manga måste vara i serieform.

 

Men! Man kan rita bilder som är inspirerade av manga också. Eller som är ritade i "mangastil". Det finns många som säger att manga inte kan vara en stil, men om du känner igen något som "ser sådär manga-aktigt ut", då skulle jag vilja säga att manga är en teckningsstil. Känner man igen teckningsstilen och kan säga det är manga, så är det en stil.

Vad tycker du?

Så en manga måste vara en serie, eller så kan det var en bild ritad i mangastil.

Men kan manga bara komma från Japan? Många säger att vem som helst kan rita manga. Manga är så stort i hela världen numera att det vore dumt att säga att manga bara kan ritas av japaner i Japan.

Det finns många duktiga svenska, tyska, italienska mangatecknare. Ofta säger man då "svensk manga" eller "tysk manga" om deras serier. Men det ändrar inte faktumet att det är manga.

onepunch.jpg
Vad räknas som en anime?

Vad räknas som en anime?

När man säger anime brukar man mena sådant som är animerat i Japan. Det finns dock en hel del animerade tv-serier som är inspirerade av anime, som amerikanska Avatar the Last Airbender eller Dragon Prince

Folk är väldigt splittrade mellan om det kan räknas som anime eller inte när det är animerat helt utanför Japan. Dock är det mycket anime idag som animeras av koreaner, så det är ett konstigt argument att bara japaner får skapa anime. Här är alla splittrade idag med vad som stämmer.

Men en sak är säker: för att det ska kunna anses vara anime måste det ha den där "animekänslan". Här kan man diskutera mycket vad som gör just anime till anime. Men om du känner igen vad som är en anime så kan vi nog vara överens om att anime är en speciell stil.

one punch 2.jpg

Samtidigt har vi Studio Ghibli som gör japanska animerade filmer. Deras verk räknas tekniskt sett som anime, men det är få personer som tänker på Ghibli med en gång när de tänker på anime. Varför? Ghibli-filmerna har inte samma trop - alltså vanligt förekommande karaktärer eller situationen - som många andra animes har. Det är som att Studio Ghibli har utvecklat sin egen animestil.

ghibli.jpg

Vad hände med manga i Sverige?

Vad hände med manga i Sverige?

Mellan 1999 och 2013 publicerades det enormt mycket manga översatt på svenska i Sverige. Bonnier Carlsen, Mangismo och Egmont var de som gav ut mest manga.

Idag finns det endast två förlag kvar som ger ut manga: Nosebleed Studio och Ordbilder Media. Så vad hände?

Det är en svår fråga att svara på. Kolla in min kandidatuppsats om Mangaboomen mellan 2000-2010 för mer information.

I framtiden hoppas jag att kunna göra en lättare summering här på hemsidan.

Här är den avslutande diskussionen från uppsatsen:

Detta avsnitt analyserar några slutsatser ur undersökningen. I frågan om huruvida det var en Dragon Ball-boom eller en mangaboom, svarar serieforskaren Fredrik Strömberg och Bonnier Carlsens redaktör Johan Andreasson att det var en Dragon Ball-boom. Allt material pekar på samma sak. Men var det en "hype"? Om Dragon Ball framhävdes i allmän media i Sverige är svårt att ta reda på i efterhand då detta handlar om en tid då inte alla nyheter lades upp på internet och en sökning på Google efter Dragon Ball-nyhetsartiklar på svenska ger nästan uteslutande bara resultat från den serienyhetsfokuserade tidningen Bild & Bubbla och Bonnier Carlsens egen hemsida. Dock har det kommit ut en faktabok om Dragon Ball vid titeln Dragon Ball: Den stora boken och två instruktionsböcker i hur man tecknar som Toriyama, och dessutom har stillbilder från animen blivit till pocketformatsserier i färg. I viss utsträckning har alltså förlaget arbetat för att värna om intresset kring Dragon Ball. Men det var alltså ingen större "hype" från förlagens sida. Det enda som kanske kan definieras som en hype är att många förlag började ge ut manga – totalt var de fyra förlag som tillsammans gav ut 18 nya titlar under år 2005 diskuterar dock endast textböcker, och seriekulturen i Sverige ser annorlunda ut från bokvärlden då serier traditionellt anses vara kommersiell skräpkultur. Under 1950- och upp till 70-talet pågick otaliga debatter efter larm om att serier skulle vara fördärvliga för unga. Serier ansågs vara fördummande och förbjöds många gånger i skolor. Att skapa en bestående bästsäljare i serieformat som ska finnas i nytryck kontinuerligt är alltså svårt. Det är inte konstigt att förlagen inte lyckades skapa en ny bästsäljande manga. De paket med manga som påtvingades de svenska förlagen bidrog inte bara till överutgivningen utan även till att serier som förlagen inte själva kunnat välja kom ut på marknaden. När förlagen bryter ny mark med ett annorlunda koncept som manga hade de behövt ha full kontroll på vad som kom ut på marknaden för att kunna arbeta med mediet långsiktigt.

 

De japanska förlagen verkade dock ha liten förståelse för vad en så mycket mindre och oerfaren mangamarknad som den svenska behövde för att gå runt och växa. Samtidigt som manga förvärvade mindre ekonomiskt kapital började därför även förlagen i Sverige att ge upp på mangautgivningen. "Företagen har rätt att hålla på upphovsrätten men det ligger i deras eget intresse att vara flexibla.", skriver Jenkins. Det som händer när ett förlag inte är flexibelt i en konvergenskultur är tydligt i och med situationen kring manga i Sverige: de svenska förlagen ser kontakten med de japanska förlagen som ett hinder. Både de svenska och de japanska förlagen gick inte över till att själva släppa manga i digital form. Fansen blir då drabbade och går över till en engelsk utgivning eller scanlations. Johansson kommenterar också på att eftersom förlagen fortsatte att ge ut för barn, och svensköversatt manga började associeras mer med barn, drev det läsarna till att hitta manga online istället. "Konvergensbegreppet omfattar både förändringar i hur medier produceras och hur de konsumeras", skriver Jenkins. Sverige är i rörligt stadie där nya sätt att konsumera media utvecklas och de som producerar dem måste hänga med. Scanlations var kanske en indikation på att marknaden var mogen för en mer digital utgivning och de japanska förlagen var inte beredda på en sådan förändring. Vidare fortsätter han med att "konvergens är, som
vi kan se, både en från ovan bolagsstyrd process och en av konsumenter underifrån styrd process". Det finns alltså en drivande process underifrån, från konsumenterna (alltså läsarna), att få manga översatt snabbare och digitalt. Idag ger Shueisha själva ut det senaste kapitlet av One Piece samtidigt över större delen av världen, digitalt. Det borde kanske ha kommit digital manga tidigare, så att scanlations inte behövde ta över en så stor del av marknaden. Brandstedt säger dock att de japanska förlagen var inte mogna för det.

 

Det har blivit tydligt i denna uppsats att det var ett nätverk av händelser som påverkade
mangautgivningen och speciellt i slutet av den. Utöver de faktorer som denna uppsats har hittat som orsak till mangautgivningens kraftiga minskande finns det även ett antal onämnda faktorer som har observerats i materialet. Det är sådant som rollen som anime på TV:s hade eller den extra satsning på tjejfokuserad manga som gjordes. Dessa faktorer fanns det för få belägg för att påvisa i vilken utsträckning de var bidragande faktorer till mangaboomens fall och berörs därför inte i denna uppsats.
Denna uppsats har också ett fokus på intervjuobjekten och deras svar. Intervjuobjekten
gav mer utförliga svar och det var möjligt att ställa följdfrågor på ett rörligt sätt. Det är även Andreasson som står för det mesta av materialet. Det är för att två intervjuer utfördes med honom, varav en var efter att uppsatsen redan börjat skrivas på. Det mest idealiska hade varit att intervjua samtliga intervjuobjekt igen i uppsatsens sista skede och jämföra dessa nya slutsatser. Bonnier Carlsen var också extra framträdande, men det är framför allt för att de gav ut mest manga och att de hade mest aktivitet utanför mangautgivningen i sig, så som bcmanga.se eller involverade läsare. Materialet gav dock en enhetlig bild då samtliga intervjuobjekt höll med om inverkande faktorer till största delen, om än somliga var mer kritiska mot vissa faktorer än andra.

 

Enkätundersökningen gav ett enormt material som kunde studerats närmare, men som gav ett gynnsamt underlag för att stötta upp argument från intervjuobjekten med ett läsarperspektiv. Den insamlade statistiken kompletterade de andra materialen och bidrog med rena fakta kring mangautgivningen. Sekundärkällorna har varit
många och varierade då det var brist på källor som gav mycket information från en och samma källa. I vissa fall har det varit oundvikligt att använda källor som lätt kan ändras av olika användare på hemsidan, men dessa har i sådana fall dubbelkollats mot andra källor. En del nyckelpersoner har uteblivit från denna uppsats. Varje intervjuobjekt tillfrågades om rekommendationer på fler personer att intervjua och vid flera tillfällen nämndes Peter Sparring, före detta utgivningsansvarig för manga på Egmont och nuvarande förlagschef på serieförlaget Cobolt, som en mycket relevant person. Sparring svarade via mail att han dock inte hade tid att ställa upp på en närmare intervju. Lina Jauhiainen, före detta redaktör för manga på B. Wahlströms, tillfrågades också om att intervjuas, men mailkorrespondensen resulterade inte i någon intervju då Jauhiainens svar uteblev. Ytterligare forskning som skulle vara gynnsam för ämnesområdet är intervjuer med de nyckelpersoner som denna uppsats inte
nådde. En intervju med personer på de japanska förlagen och nyckelpersonerna där hade också varit önskvärt.

Text © 2021 Elise Rosberg. All text får lov att användas på andra ställen så länge du länkar till källan eller skriver författarnamn. No money is being earned from this website. This website is purely for educational purposes. Contact me for DMCA. Proudly created with Wix.com

  • Instagram
bottom of page